Nu pågår den unika och korta period då jag betraktar kirskålen som en tillgång i trädgården. Den tittar upp med små späda blad, ett här och ett där, och eftersom det är långt tills man kan börja skörda annat ätbart (ok, nässlorna kanske börjar komma) så kan jag gå där och plocka några deciliter och känna att odlingssäsongen äntligen är igång
