I söndags hade jag tänkt prova Thomas Kellers recept på confiterade anklår, men insåg när jag läste receptet att en dag liksom inte riktigt räckte till
Jag tycker om att confitera, vilket passar bra med t ex anklår, griskinder eller t o m svamp. Det senaste jag provade att confitera var vitlök efter att jag hade sett ett recept i Bon Appetit, men det var med smör och kändes lite vanskligt, så jag använde olja istället
Fyra rätt små anklår som fått ligga med salt och kryddor över natten. Det här med grönsaker i konfiteringen har jag inte sett i något recept förut, men det gick bra det också
anklår. Blanda socker och salt, gnid in anklåren med blandningen och ställ kallt 12 timmar. Skölj av låren i kallt vatten och lägg dem i en liten gryta, tillsätt ankfett så att det täcker
Jag åt Konfiterat anklår med spetskål och morotspuré, ankan var så mör att den bara föll isär. Inspirerad av restaurangbesöket bestämde jag mig för att jag måste ju prova att göra något liknande, jag hittad ett recept på konfiterad kyckling i SvD som jag använde som bas
De flesta recepten verkar lättlagade med enkla men härliga smaker. Ett extra plus för att det finns en hel del vegetariska recept i boken och tips på smaskiga tillbehör
Därför var det på tiden att göra det själv, och då jag inte är den som backar för en tidskrävande utmaning så fick det bli det här receptet som stod för inspirationen
Genom att långsamt tillaga anklår i sitt eget fett tills köttet nästan faller av benet så får man ett otroligt smakrikt och mört kött som håller sig länge om det förvaras i fettet och ställs svalt
Sen det sista som missas i receptet men som sas på brödkursen, innan servering lägger man anklåren med skinnsidan neråt och steker på i pannan i cirka fem minuter
