Det har alltid verkat så enormt tidsödande och krångligt i mina ögon. Jag äter däremot lasagne hellre än gärna, så glädjen var stor i söndags kväll när mina matidoler Linus och Anna serverade en stor form fylld med en gyllenbrun, väldoftande och underbart smakrik variant som bara kan beskrivas som den raka motsatsen till skolbespisningarnas fadda depphögar
