pilsner.nu

Vrak – en djupgående historia

Betygsätt receptet!
Ditt betyg

Snittbetyg 0 0 röster

65 cl stora flaskor i som rent ut sagt såg för djävliga ut. Dessa kom från ett tyskt lastfartyg som hette SS Nicomedia som den 11 oktober 1915 hade blivit sänkt av den brittiska ubåten HMS E19 strax utanför Ölands södra udde. Det var flera båtar som sänktes den dagen och det går under namnet ”The Submarine Massacre of 1915″. Han berättade också att när de kommit upp till ytan med flaskorna så öppnade de ett par flaskor på en gång och provsmakade och tyckte att det var ok men konstigt. Sen blev de orolig om de skulle bli sjuka av det och sparade de andra flaskorna. Vi öppnade ett par flaskor och konstaterade att det här var ju helt ok och drickbart. Vi tyckte att det var en korsning mellan en lätt fruktig ale och en tysk veteöl. Rätt snart uppstod idén att det här borde man kunna leta jäst i och försöka göra något vettigt av. Jag kläckte på en gång att det skulle hete Vrak, och sedan var processen igång.
2000 men är inte helt säker. Dock så hade vi det med där och hade också 2 originalflaskor som vi öppnade under festivalen. Den ena tillsammans med Michael Jackson alias The Beer Hunter och jag har för mig att även Michel Jamais och Anders Thool var med på den. Den andra försvann i allmänt tumult. På The Beer Hunters sidan påstås det att det var en variant av jästen Williopsis som vi hittat. Det är dock en information som vi aldrig tagit del av vad vi vet. Jag var i kontakt med Urban och Peter Frodemo som också var med på byggeriet under denna tiden, och varken de eller jag har hört detta eller sett det på något annat ställe än på den hemsidan. Vi vet alltså fortfarandeinte vad det var/är för jäst. Den vi hittade och som Jessica tog fram var dock lite lätt aggresiv så att säga. Den jäste precis överallt i bryggeriet och hur som helst, så under ett tag var det mycket stora problem med vildjäsning i de andranprodukterna. Detta är den största anledningen till att bryggeriet inte gjort den igen. Jästen blev också tröttare och tröttare och det var problem med att få de sista satserna att jäsa som vi ville, vilket också dessvärre återspeglades på smaken.
33 cl longneck av denna öl till sin ölklubb han hade i USA, och det tyckte och tycker jag var otroligt rolig att fick igenom. Jag tror att vi var/är det enda svenska bryggeri som lyckades med det, om jag har fel snälla informera mig om det i så fall. Jag vet att det finns ett fåtal flaskor kvar i hus och hem hos folk i Sverige, och jag blev så sent som igår erbjudan att få en flaska. Det är ju ett erbjudande man inte kan motstå. Han som erbjöd den drack en i somras och sa att den var mycket bra fortfarande, så man har ju lite förväntningar Tack på förhand Björn, jag får återgälda det på något sätt.